Många gånger jag har berättat om hur jag blivit felbehandlad, känt mig kränkt eller objektifierad av okända män har jag fått mothugg som är synonyma med: " ta det som en komplimang". När jag har berättat om hur en bil tutat, någon lockat på mig som man lockar på en katt eller hur en kille blockerat vägen för mig har svaret alltför många gånger varit något som: " han tyckte säkert du var snygg", "han ska ha credd för att han vågade iallafall" eller :"välj dina fighter".Alla de här kommentarerna som jag får när jag reagerar på något som inte känns rätt för mig, förminskar inte bara problemet som faktiskt är( och kommer bestå om jag inte får säga ifrån utan att bli nedröstad), utan den gör mig till skurken i situationen. Jag blir den som inte kan ta en komplimang, som överdriver, istället för en person som faktiskt blivit utsatt för något som inte kändes okej. Att försvara den som medvetet eller omedvetet utövar ett förtryck, är att vara en del av förtrycket, tycker jag.

Många av er har säkert precis som jag många gånger fått höra: " du är så överkänslig". Det är ett ord som jag ofta fått slängt i ansiktet, som typ ett motargument till mina känslor. Nu ska jag berätta en hemlighet för er: man kan inte vara överkänslig i sitt kännande. Det är ett ord som inte bör användas till att beskriva någons känslospektrum, för det en människa känner är på riktigt. Man är inte överkänslig eller överdriven: man bara känner och det man känner är på riktigt och det har en anledning. Känner du dig kränkt, då är det för att du har blivit kränkt, inte för att du inte kan ta en komplimang. Så enkelt är det.

I min nyvunna livsåskådning har detta kommit som en käftsmäll och jag har insett att shit pommes, verkligheten är jobbig och fel ibland. Därför blir det extra jobbigt att jag när jag påpekar det blir tystad eller kallad "överdriven". Det får mig att vackla i min tro, även fast jag egentligen vet jag vad jag tycker är rätt och fel. Och man blir osäker när ingen annan reagerar på något som man själv tycker är oacceptabelt. Man blir osäker när människor tar det som ett skämt. Men man bör inte bli det. Man ska inte bli det. 

I många fall tror jag att kommentarer som försvarar förövaren, sådana som jag gav exempel på tidigare, bottnar sig i okunskap. Det är inget försvar, men det är något att tänka på. Anledningen till att många människor inte förstår varför en tjej tycker att det är jobbigt att förföljd av två pojkar på natten som egentligen bara vill fråga efter telefonnummer, som exempel, är antingen att: 1. de har aldrig varit med om liknande och kan inte sätta sig in i situationen. 2. De är omedvetna om det patriarkala samhället vi lever i och förstår därför inte att det är den samhällsstrukturen som gör det okej för män att utföra sexism mot kvinnor och sedan kalla det för ”en komplimang” eller ”ett skämt”, och att kommentarerna de lägger hjälper förtrycket. 3. De är lite efterblivna.
Därför ska du säga ifrån. Du tog det inte som en komplimang, du tyckte inte att skämtet var roligt och dina känslor väger tyngre än snubben som visslades misslyckade försök till en komplimang.
Det du känner ska aldrig förnekas, förminskas eller förlöjligas. Det du känner är på riktigt och du förtjänar att bli tagen på allvar. Glöm aldrig det och sluta aldrig slåss för det.  

(ps kolla in den här texten: http://hej.blekk.se/2013/08/13/kan-du-vissla-nej-tack/#more-6710 ds.)