OM ATT ÄLSKA SIG SJÄLV

En av anledningarna till dåligt självförtroende eller låg självkänsla är att det är så lätt att missförstå begreppet ”att älska sig själv”. Den felaktiga bilden av kärlek till sig själv som folk ofta får, är att någon som älskar sig själv är självupptagen och har placerat sig själv på en piedestal högt över alla andra. Någon som ser sig själv som perfekt. Det är den bilden som leder iväg oss på fel spår, vi tänker att jag kommer aldrig sluta hitta fel hos mig själv, det finns inte en chans att jag någonsin kommer kunna älska mig själv. Som om man bara kan älska något som är felfritt.

Den som inte ser sina egna fel är ytlig, och när jag säger ytlig menar jag inte det som någon slags utseendefixering, jag menar det helt i allmänhet, ytlig som i att inte gå på djupet. Inte med sig själv, uppenbarligen, och säkerligen inte med andra heller. Om man inte ser några fel hos en person känner man dem inte tillräckligt väl för att älska dem. För att verkligen älska någon (exempelvis sig själv) så måste man se felen, och man måste kanske inte älska felen men man måste acceptera dem som en del av den helhet man älskar.

Mina vänners irriterande vanor och fysiska ”defekter” (fel ord, men vet inte hur jag annars ska beskriva dem) får inte mig att ösa hatiska kommentarer över dem. De får mig inte att vilja trycka ner dem i marken under mina skor, för om det var så jag kände skulle jag inte vara vän med dem. Jag kanske stör mig på de där sakerna för en kort stund i vissa fall, och i andra fall kanske jag bara ler lite ömt i smyg åt dem därför att de är detaljer utan vilka mina vänner inte skulle vara samma personer.
Det är den sortens kärlek man måste ge sig själv. Människorna omkring oss är inte perfekta, och vi tillhör alla dem. Vi är alla någons människa omkring dem.

Det är det som är hela hemligheten. Att älska sig själv innebär att vara snäll mot sig själv, som om man vore sin egen kompis. Istället för att tänka ”gud vad fet och äcklig jag är” så tänker man ”jag har gått upp lite i vikt. Det är okej, men jag trivdes bättre som jag såg ut för tre månader sedan så därför ska jag börja träna. För att jag bryr mig om min kropp och jag vill att den ska må bra.”
Eller istället för ”ingen vill ha mig, jag är så ensam, det är mitt eget fel för jag är så tråkig och ful.” så tänker man ”jag har haft lite otur med kärleken, men det finns ju vissa fördelar med att vara singel också. Jag gillar mig själv, någon annan kommer också göra det. Någon gång. Ingen brådska. Men jag ska i alla fall börja vara mer social för att öka chanserna.” 

Negativitet får mig att må dåligt, så därför väljer jag bort det ur mitt liv. Negativitet smittar av sig, så därför önskar jag att andra människor valde bort det ur sina liv också. 

Var snälla mot er själva. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0