NEJ, DET HAR INTE GÅTT FÖR LÅNGT

Den här bilden kom upp på mitt facebookflöde. Sidan som postat bilden heter: "Vafan, klart vi ska få sjunga Nationalsången" (kan ärligt ej förstå vem det är som har hindrat dem men ok) och för en gångs skull kände jag att jag var tvungen att kommentera. Det här var mitt svar: 


När rasistiska nidbilder som portätterar judar på ett sätt som var stereotypiskt under andra världskriget tas bort ur Kalle Anka. När böckerna om Tintin flyttas (inte tas bort) från en hylla till en annan i Kulturhuset eftersom deras framställning av människor som inte passar in i vithetsnormen speglar en tid av främlingsfientlighet och rasdiskriminering som inte känns acceptabel i vår nutid. När ordet “negerboll” inte längre är en okej benämning på en chokladboll (som ändå är en fikabit med choklad som är formad som en boll), då finns det människor som tycker att det har gått över gränsen.

Människor som på julafton kommer sitta i en hög av öppnade presenter och sätta Ris á la Maltan i halsen när de upptäcker att nidbilderna är borta. Människor som envist kommer att fortsätta kalla chokladboll för “negerboll” med motivering: ”man får ju säga vitchoklad” eller dylikt. Människor som inte för allt i världen kan förstå hur en har mage att förnya och designa om en ”klassisk” lakritsförpackning så att den inte längre visar upp en rasistisk stereotyp.

Vet ni var min gräns går?

Min gräns går när en anser att en 3 sekunders lång sekvens av uråldrigt förtryck ur en tecknad film är viktigare än medmänslighet och förståelse. Jag drar min gräns när man slänger sig med ord som genom alla tider använts som en härskarteknik för att frånta människor med en annan etnicitet, än det som var och är normen, sin mänsklighet och rättighet att ta jämlik del av samhället. När en som priviligierad samhällsmedborgare tar sig tolkningsföreträde och vägrar erkänna sin del i förtrycket, då har min gräns överskridits. När den som blivit kränkt och utsatt i samhället tystas, för att de som sitter på den formella och informella makten vägrar att lyssna, då har det gått för långt för mig.

Vi har ett kollektivt ansvar för att leda Sverige i den riktning vi vill, och om jag inte missförstår mig tror jag att alla vill ha ett samhälle där en inte blir diskriminerad på grund av sin etnicitet, sitt kön eller ålder. Men vi kommer aldrig att uppnå det samhället om inte vi inte är villiga att förändra det som är och var. Ord, uttryck och skämt har en stor inverkan på våra fördomar; de är limmet som upprätthåller förtryck. Vårt oförstånd och motvilja att lyssna är byggstenarna. Vår ignorans är mossan som fått gro alltför länge.

Jag är villig att lämna ifrån mig sådana banala saker som några sekunder ur Kalle Anka för att motverka gamla mossiga stereotyper. För mig är det inget problem att förpackningar förnyas, om litteraturutbudet för barn uppdateras och att gammalt språkbruk förändras för att passa in i samtiden om det betyder att fler människor får kännas sig inkluderade i vårt samhälle.

Vi drar alla gränsen olika långt och här drar jag min. Det här är min åsikt och syn på det som råder och det behöver inte överensstämma med någon annans. De som håller med håller med, andra gör det inte.

//Hanna-Lo

ps. Hoppas alla har haft en bra första advent.ds.

 



ARTON

 
Kjol - second hand, skor - dr martens
 
Mycket outfitbilder nu!! vi måste passa på innan det blir för kallt för att klä sig i annat än jeans och tjocka tröjor. 
 

17


Allt är second hand förutom strumpbyxorna. Och skorna, som är från Nastygal.com
. /Hanna-Louise

FJORTON, FEMTON, SEXTON

Tre outfits från min instagram, som ni inte har sett om ni inte följer mig där. 
 
 
Allt second hand utom halsbandet som är från gina tricot.
 
 
Kappa från monki, klänning second hand, docs, egensydd tygkasse
 
 
En långklänning från second hand som jag klippte av och sydde upp. 
 
 

TVÅ TIPS FÖR ATT KÄNNA SIG LITE MER HEL

Jag tänker bara direkt anta att fler än jag har haft en genomgående känsla av att vara delad i två delar. Den där känslan som gör att man tycker ens röst låter hemsk på inspelningar och att man inte känner igen sig själv på film. Det som gör att man blir ledsen på riktigt när man ser bilder på en själv som andra tagit, och man tänker; ser jag verkligen ut sådär? 
Ja. Vi ser ut sådär. Vi låter sådär. Men det är inget negativt. Det känns bara så eftersom vi är ovana. Så här kommer två tips som hjälpte mig att koppla ihop mig själv.
 
1. Vara mycket naken framför speglar. Jag har tyckt att det är jättejobbigt att se mig själv naken i spegeln, verkligen jättejobbigt. Men det gör jag inte längre, för jag har tränat bort det. Förr undvek jag speglar, sen bestämde jag mig för att vänja mig av med att ogilla min kropp. Börja vara avslappnad med dig själv. Det är ingen där som kan se dig, titta på dig själv bara. Gör det till en vana. Klä av dig och klä på dig framför en spegel. Dansa naken framför spegeln när du torkar deo. Släpp de kritiska ögonen och acceptera din kropp. Bedöm den inte. Stämpla inte din nakna kropp som rätt eller fel, bra eller dålig. Du kommer aldrig komma över rädslan att andra ska döma dig om du inte först lär dig att inte döma dig själv. 
 
2. Prata i telefon framför en spegel. Japp, mer speglar!!! Se dig själv prata och skratta och bete dig som du gör hela tiden, när du inte kan se dig själv. Lär dig dina ansiktsuttryck så kommer de inte se konstiga ut på bild sen. Kom ihåg att alla runt om kring dig ser dig sådär jämt, det är inget fel på hur du ser ut, det är bara du som är ovan. 
 
Ville bara skriva ett snabbt inlägg för jag såg att vi fått kommentarer om att nån saknade oss. SÅ KUL!!! Love you anonymis

MUSIK FÖR TILLFÄLLEN SOM KRÄVER PEPP

 Här är alla våra bästa pepplåtar för de stunder man behöver en push att våga, känna sig stark eller bara tagga till:
(de flesta känner ni säkert igen)
 
Vittring - Magnus Uggla
(ALLTING SOM JAG VILL, KAN JAG GÖRA, AHHHHHH AH AHHAHH!!!!)
 
 Krossa alla fönster - Maskinen
(töntig men hallåååå, bästa girlpowertexten)
 
Come on - The Hives
 
I love it - Icona Pop
 
Einmal um die Welt - CRo
(sjukt skön musik, texten spelar ingen roll i detta fall, om du inte kan tyska. Isåna fall kanske du håller med om att texten är mindre trevlig eftersom den handlar om en kille som skryter om allt han kan köpa till en tjej med sin förmögenhet.)
 
It's time - Imagine dragons
(Såg dem på hultsfred och att skrika "I'M NEVER CHANGING WHO I AM!!!" om och om igen var så fucking skönt och jag var på riktigt väldigt lycklig.) 
 
Make your own kind of music - Mama cass

 
Shut up and let me go - the ting tings
 
Jag är vacker ikväll - Bo Kaspers orkester
 
Smutser - Kristian Anttila
(den här önskar vi alltid på fester, för ingen fest är komplett utan att ha panikdansat och skrikit SMUTSIGA FITTA!!!! så högt att rösten spricker. Kanske ska förtydliga att han inte menar det som en förolämpning utan beskriver en specifik kvinnas könsorgan. Sen slickar han henne.)
 
Here's to us - Halestorm
(En låt som i vanliga fall skulle tillhöra den sortens musik någon av oss tycker om, men kraften i rösten och texten gör den värd.)
 
Jag har varit vilsen Lisa - Parken 
(För den blir man bara glad av)
 
I am me - Willow Smith
(såklart.)
 
Bad reputation - Joan Jett & the blackhearts
 
 Can't hold us down - Christina Aguilera
(Om man har en förkärlek till tidigt 2000-tal och tjejpop. Vilket jag har)

U + Ur hand - P!nk
(GIRLPOWER!!!!!!)

Unwritten - Natasha Bedingfield
(Har du haft en bajsig dag är denna låt perfekt att skriksjungsgråta till)

No song - Kakkmaddafakka 

Nah nah nah - Movits

Take a walk - Passion Pit
(Edith tipsade mig om den här låten och sa att den är PERFEKT när man går/cyklar/springer OCH HON HADE SÅ RÄTT!!! pepp!)

Go your own way - Fleetwood Mac
(sorry men man kan ju inte göra en pepplista utan den här låten)

You oughta know - Alanis Morissette 
(Älskar Alanis Morissette och älskar den här låten)

/ Edith och Hanna-Louise
 
 




STILINSPIRATION

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

TRETTON

 
 
 
 
 
 
Polotröja från myrorna, kjol från stadsmissionen, halsband från myrorna och topshop, röda dr martens, jacka levis. 
 
/Edith
 
 
 
 

TOLV



 
 
Här har ni lite outfitbilder av sämsta kvalitet, varsågoda! 

klänningen (som i själva verket är en väst) kommer från myrorna, polotröjsgrejen från asos, smyckerna är second hand och skorna är beställde är från nastygal och redan trasiga. 

ELVA

Idag började skolan igen och jag såg ut såhär!!!
(Jag och Hanna går i samma klass, för er som inte visste det)
 
 
 
Hängselshorts från second hand, tröja från second hand (blekt hemma), smycken från ebay och tradera,  världens skönaste palladium-kopior från skopunkten och cameltoe från Min Kropp. 
/Edith
 
 

SLUTA KRÄVA PERFEKTION AV ANDRA

Jag tror att ha perfektion som mål är skadligt. Det spelar ingen roll vad det gäller, ens utseende, saker man skapar, livet. Att söka efter det absolut felfria tror jag både är beroendeframkallande, farligt och nyckeln till genomsyrande olycka. Därför får den här bloggen vara operfekt. Bilderna vi fotar får vara lite halvfula ibland, blurriga och i olika storlekar. Mina skolarbeten får vara halvbra. De får också vara fantastiska och perfekta och jag får jobba på dem i flera veckor. Men inte varje gång. För det mår jag dåligt av. 
 
Jag personligen gillar sånt som är operfekt. Jag gillar prydnadssaker som är naggade i kanterna eller spruckna, jag gillar människor med krokiga tänder och födelsemärken. Sånt tycker jag är charmigt. Men alla tycker inte det och jag menar inte att trycka på er mina preferenser, för att alla tycker olika är ju inte bara uppenbart utan även något att värna om. Jag menar bara att jag tror folk mår bättre av att släppa lite på pressen. På sig själv, och på andra. Framförallt på andra. 
Det är sant att folk som snackar skit om andra är missnöjda med sig själva. För om du söker fel hos dig själv hela tiden, kommer du vara så insatt i det tänket att det finns kvar när du ser andra människor. 
 
Jag hatar när folk lägger sig i mitt utseende, och utan att jag har frågat ger mig sin åsikt. Vänner, familj, främlingar. Det kan vara en omvänd komplimang, t ex "du skulle vara mycket finare om du gjorde sådär" eller så kan det vara en ren och tydlig förolämpning, t ex "du är ful." Man ba KÄFTEN BITCH JAG HAR INTE BETT DIG GRANSKA OCH UTVÄRDERA MIG!!!!!! Vad ger oss rätten att bestämma vad som är fint och fult när det gäller andra människor? INGENTING. Så håll dina åsikter för dig själv. Människorna i din omgivning finns inte där för att du ska ha nåt vackert att se på. Så sluta kräv av dem att de ska vara vackra. Det spelar ingen roll vad du tycker är fint och fult hos någon annan, och om de tycker annorlunda betyder inte det att de är sämre än dig. 
 
 (ja jag vet att det heter irrelevant, inte orelevant. Men jag var så upprörd att jag glömde bort det, och det är ok. Ibland gör man fel.)
 
Jag tror att om vi slutar se ner eller upp på folk på grund av att de är annorlunda än oss kommer vi må mycket bättre. Om du ser någon som är skitsnygg och har fantastisk stil och verkar vara allmänt skitjävla cool, absolut, inspireras av det. Men tryck inte ner dig själv för att du inte ser likadan ut. Och om du ser någon som du tycker klär sig som en tönt, eller måste vara blind för herregud vad har han gjort med håret; tysta de tankarna. Tryck inte ner människor för att de inte ser ut som du. 

TIO

 
Här står jag med Ediths tavlor. Klänningen är från Myrorna och SÅ JÄVLA SKÖN och perfekt för jag-bryr-mig-inte-dagar. 
 

NIO

Såhär såg jag ut när jag och Hanna träffade några kompisar och gick på bio.
 
 
 
 
 
 
Synd att tröjans silverskimmer inte fångades så bra på bild, men det har nog med inomhusljuset att göra. 
Tröjan/klänningen är från myrorna, hologramörhängena från topshop, halsbanden från ebay och myrorna. Till detta hade jag även vinröda docs och jeansjacka.
 
/Edith

DET DU KÄNNER ÄR PÅ RIKTIGT

Många gånger jag har berättat om hur jag blivit felbehandlad, känt mig kränkt eller objektifierad av okända män har jag fått mothugg som är synonyma med: " ta det som en komplimang". När jag har berättat om hur en bil tutat, någon lockat på mig som man lockar på en katt eller hur en kille blockerat vägen för mig har svaret alltför många gånger varit något som: " han tyckte säkert du var snygg", "han ska ha credd för att han vågade iallafall" eller :"välj dina fighter".Alla de här kommentarerna som jag får när jag reagerar på något som inte känns rätt för mig, förminskar inte bara problemet som faktiskt är( och kommer bestå om jag inte får säga ifrån utan att bli nedröstad), utan den gör mig till skurken i situationen. Jag blir den som inte kan ta en komplimang, som överdriver, istället för en person som faktiskt blivit utsatt för något som inte kändes okej. Att försvara den som medvetet eller omedvetet utövar ett förtryck, är att vara en del av förtrycket, tycker jag.

Många av er har säkert precis som jag många gånger fått höra: " du är så överkänslig". Det är ett ord som jag ofta fått slängt i ansiktet, som typ ett motargument till mina känslor. Nu ska jag berätta en hemlighet för er: man kan inte vara överkänslig i sitt kännande. Det är ett ord som inte bör användas till att beskriva någons känslospektrum, för det en människa känner är på riktigt. Man är inte överkänslig eller överdriven: man bara känner och det man känner är på riktigt och det har en anledning. Känner du dig kränkt, då är det för att du har blivit kränkt, inte för att du inte kan ta en komplimang. Så enkelt är det.

I min nyvunna livsåskådning har detta kommit som en käftsmäll och jag har insett att shit pommes, verkligheten är jobbig och fel ibland. Därför blir det extra jobbigt att jag när jag påpekar det blir tystad eller kallad "överdriven". Det får mig att vackla i min tro, även fast jag egentligen vet jag vad jag tycker är rätt och fel. Och man blir osäker när ingen annan reagerar på något som man själv tycker är oacceptabelt. Man blir osäker när människor tar det som ett skämt. Men man bör inte bli det. Man ska inte bli det. 

I många fall tror jag att kommentarer som försvarar förövaren, sådana som jag gav exempel på tidigare, bottnar sig i okunskap. Det är inget försvar, men det är något att tänka på. Anledningen till att många människor inte förstår varför en tjej tycker att det är jobbigt att förföljd av två pojkar på natten som egentligen bara vill fråga efter telefonnummer, som exempel, är antingen att: 1. de har aldrig varit med om liknande och kan inte sätta sig in i situationen. 2. De är omedvetna om det patriarkala samhället vi lever i och förstår därför inte att det är den samhällsstrukturen som gör det okej för män att utföra sexism mot kvinnor och sedan kalla det för ”en komplimang” eller ”ett skämt”, och att kommentarerna de lägger hjälper förtrycket. 3. De är lite efterblivna.
Därför ska du säga ifrån. Du tog det inte som en komplimang, du tyckte inte att skämtet var roligt och dina känslor väger tyngre än snubben som visslades misslyckade försök till en komplimang.
Det du känner ska aldrig förnekas, förminskas eller förlöjligas. Det du känner är på riktigt och du förtjänar att bli tagen på allvar. Glöm aldrig det och sluta aldrig slåss för det.  



(ps kolla in den här texten: http://hej.blekk.se/2013/08/13/kan-du-vissla-nej-tack/#more-6710 ds.)






TREVOR MORAN

 
 
Såg det här klippet för länge sen och kollar på det då och då. Blir så fruktansvärt glad och taggad av honom!!!! Han är så modig och kaxig och bjuder på sig själv. Spola fram två minuter om du bara orkar se själva uppträdandet, och missa inte när han pekar fuck you vid ungefär 3.50.

RSS 2.0