girlpowerclash.blogg.se

Blev inspirerad av den senaste feministfredagen på hej.blekk.se, som handlade om Willow Smith och hennes föräldrar. Läs det här. 
Är numera Willow-frälst. Jag kan knappt beskriva hur mycket jag älskar den översta låten. Jag älskar hennes självförtroende och jag önskar alla trettonåringar fick känna som hon verkar göra. Hon är också en av de coolast klädda tjejer jag sett, så jag tror hon får ett eget stil-inspirationsinlägg senare. Här kommer iallafall några av hennes låtar och sen slängde jag in en av Jessie J på slutet för jag gillade den också. Puss hej.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måste jag välja en typ av människor som jag inte tål så är det de som inte ifrågasätter sig själva, funderar över varför de tycker som de tycker, och om deras åsikter är baserade på fördomar eller fakta eller KÄNSLOR. Sådana människor dyker upp i alla sorters samanhang, i alla åldrar, och de har en tendens att vräka ur sig sina åsiker utan att ha argument att backa upp dem med. T ex:
"Homosexualitet är fel."
"Varför tycker du det?"
"Det är onaturligt."

 

Det största felet i ett resonemang som det ovan är att det är helt baserat på en KÄNSLA hos en person som uppenbarligen inte är homosexuell och därmed aldrig i hela sitt liv behöver ha någon form av samkönad sexuell relation. Att ha en åsikt om någonting som inte rör en själv är i vissa fall kanske oundvikligt, men valet att reflektera över den åsikten och yttra den eller inte finns alltid. Jag skulle kunna ha respekt för en person som säger att "Jag tycker alla får leva sina liv som de vill, men personligen tycker jag att det är obehagligt med homosexuella. Jag vet att det är vårt heteronormativa samhälles fel och jag jobbar på att bli mer accepterande" eller något i den stilen eftersom den personen ser bristen på logik i sitt eget tänkande. Om jag då diskuterar samkönade äktenskap med den här personen, så skulle hen kanske säga att hen som sagt inte är så förtjust i idéen men ändå tycker att alla borde få gifta sig med vem de vill. Och om det skulle röstas om någon lagstiftning för eller emot samkönade äktenskap, skulle hen antagligen rösta för. Det resonemanget är till skillnad från det allra första - inte alls baserat på en känsla utan på logiskt tänkande.

 

Samma mall går att applicera på abortdebatten.
Någon är emot abort för hen tycker att alla barn har rätt att födas, och att man är en dålig människa om man inte vill ha sitt eget barn (t ex.) Men istället för att bara låta bli att göra aborter själv, vill hen förbjuda ALLA kvinnor att göra abort. Att vara för abort betyder inte att man skulle göra abort själv om man hade det valet. Att vara för abort politiskt betyder inte att man alltid tycker abort är rätt val. Det betyder bara att man vill låta alla kvinnor välja själva. Därför kommer jag aldrig förstå eller respektera människor som baserar sina val på känslor, när det är val som gäller andra människor. Och det kommer aldrig sluta äckla mig att människor som fungerar på det sättet får stifta lagar.

 

Att känna är en sak. För att citera Soran Ismail: "Känslor är dumma i huvudet."
Att tycka är en annan. För att tycka något måste man ha välgrundade argument. 

Har läst en jättebra bok. Bitterfittan handlar om allt det där som rör kvinnor, mammor, jämställdhet inom äktenskap och föräldraskap, sexualitet, våldtäkt och skillnaderna mellan synen på en man och en kvinna som vill samma saker. Den handlar kanske framförallt om pressen på att som kvinna alltid sätta alla andra framför sig själv hela tiden, och de ogillande blickar man får om man vill ta en paus från det. 

Huvudpersonen Sara berättar om den problematiska första tiden med sonen Sigge, när hon själv var sjuk och kände sig fruktansvärt ensam och övergiven eftersom hennes partner Johan var tvungen att jobba i en annan stad, och mest kom hem på helgerna. Hon berättar om uppväxten med en mamma som inte förstod sitt eget värde utanför rollen som mamma och fru. Hon åker till Teneriffa en vecka, ensam, för att få vara ifred och tänka. Hon granskar sitt eget äktenskap och får även tid att granska andras, de runt om kring henne. 

Några få utdrag (har markerat många fler):

 

 

"De andra två försvarsadvokaterna, som jag träffade var för sig vid olika tillfällen, pratade också om hur ful hon var och att hon som sagt hade ett rykte om sig att vara hora och ett sånt rykte uppstår ju inte bara ur ingenting...

'Hon var ju ingen Greta Garbo direkt', sa en av dem.
Aldrig, aldrig glömmer jag deras tjusiga kostymer, rymliga advokatkontor eller aktningsvärda ålder. För alltid inristat i mitt minne. En nyckel för att förstå vad begreppet hora egentligen handlar om: makt över vår sexualitet. I rättegången åberopade de framgångsrikt såväl hennes rykte som hennes 'fulhet' som ett led i sitt försvar av killarna. Ingen domare avbröt, inget advokatsamfund kom med någon som helst tillrättavisning efteråt. (Jag vet, för jag ringde upp advokatsamfundet och frågade om det verkligen var så att advokater fick säga såna här saker i rättegångar, vilket de fick, svarade ordförande Anne Ramberg.)"

 

 

"Det fanns uppenbarligen skillnader mellan mig och Johan och jag tänker mycket på vad det beror på. Jag vet ju att Johan älskar Sigge över allt annat, men det är som att han får älska mer skuldfritt än jag. Som att moderskapet är så förbannat nedtyngt av plikt och försakelse av alla egna behov att det ständigt krockar med minsta lilla frihetsivran. Det gör mig svartsjuk, jag vill också älska lika skuldfritt precis som männen. 
Jo, jag vill både ha kakan och äta den. Jag vill både kunna jobba, festa, resa, vara ensam då och då och vara mamma till en älskad unge. Den självuppoffrande modern finns visserligen fortfarande och lever inom många av oss som en motstridig och hatad idealbild. Men hon lever i stark konkurrens med en massa andra ideal. Tack och lov. Hon får till och med kämpa ibland för att överleva där inom oss. För sakta men säkert har kvinnorörelsen gjort det möjligt för min generation kvinnor att faktiskt vilja något mer än att bara vara mamma. En del av oss vill inte ens bli mammor."

 

"Och det gör mig faktiskt lite bitterfittig. Att män kan bli pappor utan att behöva göra avkall på sina egoistiska känslor, medan kvinnor måste ge upp så mycket när de vandrar in i moderskapets trånga rum. Jag ser Sigges arga ögon framför mig, hans besvikelse när jag någon gång varit bortrest. Till och med våra barn verkar ha en medfödd känsla för vilka krav man kan ställa på en mamma och vilka man kan ställa på en pappa."

Jag har mycket fritid och många idéer just nu så här kommer väl ett till DIY-inlägg.

 

 

 

Tjena!!! Edith här. Idag har jag varit på brödet och fiskarna samt stadsmissionen och fått med mig superfina grejer hem, som jag har fotat slarvigt och skitfult:

 

Har spenderat ett antal timmar på youtube denna eftermiddag. Började med den här videon som är satir om fördomar kring feminism med ett väldigt seriöst bakomliggande girlpower-budskap.

 

 

Sen hittade jag två snubbar med skitballa glitternaglar som gör en genomgående blå drag queen-sminkning. 

  

 

Den här tjejen med brutal acne som visar hur hon gör för att sminka över den. Tyckte det var så modigt och omtänksamt av henne, att visa hur hon egentligen ser ut och att säkert hjälpa andra med liknande problem att varken skämmas över sin hud eller tro att den är omöjlig att dölja när man känner för det.

  

 

Och sist men inte minst: drag kings! Som drag queens fast tvärt om, ifall någon inte hade hört talas om termen. Det hade inte jag! Kul och intressant video, men hoppa fram fem minuter om du bara vill se själva makeovern (som inte bara rör ansiktet...ledtråd: gummisnopp.)

  

 

Trevlig söndag!

 

 Mitt namn är Hanna-Louise, jag är blondinen med bananen. Hittills har ni inte hört någonting från mig egentligen och därför kanske det är svårt att tro att jag älskar att diskutera och dela åsikter, men det gör jag. Jag tror nämligen att perspektiv alltid är nyttigt, och därför tycker jag att det är så otroligt viktigt att utbyta tankar och idéer med andra för att kunna utvecklas som människa. 
Jag älskar musik, film, att läsa, att skriva, att sjunga,  och precis som Edith har jag en stor kärlek till second hand (och kläder överhuvudtaget egentligen). Kläder har alltid varit väldigt viktigt för mig och det har i många år varit det enda sättet jag vågat vara mig själv på. Jag har alltid varit väldigt osäker, tystlåten och rädd, men mina kläder har alltid stuckit ut på ett eller annat sätt. Det är och har varit mitt sätt att visa vem jag är, helt enkelt. Idag är jag en helt annan person än då; nu är det näst intill omöjligt att få mig att hålla käft, jag har åsikter om det mesta och jag vet nu att jag vågar och klarar allt. Men kärleken till kläderna är densamma, de ger mig självförtroende.
Jag letar alltid efter unika plagg, saker som sticker ut och är nästintill fula. Tyvärr kan jag inte svara på varför jag,
jag älskar helt enkelt fulsnyggt. 
Min största rädsla, om man räknar bort hajar, är att bli en trångsynt, konservativ människa med fasta åsikter som aldrig utvecklas, så har ni synpunkter eller vinklar på texterna vi skriver: snälla kommentera! Det kommer att uppskattas. 

 

Den här bloggen är ett samarbete mellan oss, inte bara som nära vänner utan även som kompanjoner i kampen mot självhat och kraven att passa in i samhällets normer.

Två par örhängen som jag pysslade ihop igår.