BITTERFITTAN - MARIA SVELAND

Har läst en jättebra bok. Bitterfittan handlar om allt det där som rör kvinnor, mammor, jämställdhet inom äktenskap och föräldraskap, sexualitet, våldtäkt och skillnaderna mellan synen på en man och en kvinna som vill samma saker. Den handlar kanske framförallt om pressen på att som kvinna alltid sätta alla andra framför sig själv hela tiden, och de ogillande blickar man får om man vill ta en paus från det. 
Huvudpersonen Sara berättar om den problematiska första tiden med sonen Sigge, när hon själv var sjuk och kände sig fruktansvärt ensam och övergiven eftersom hennes partner Johan var tvungen att jobba i en annan stad, och mest kom hem på helgerna. Hon berättar om uppväxten med en mamma som inte förstod sitt eget värde utanför rollen som mamma och fru. Hon åker till Teneriffa en vecka, ensam, för att få vara ifred och tänka. Hon granskar sitt eget äktenskap och får även tid att granska andras, de runt om kring henne. 
Några få utdrag (har markerat många fler):
 
"För den förbannade urgamla regeln gäller fortfarande om du är kvinna: jagas, inte jaga. Hur många gånger har jag inte gjort fel där? Ändå sen jag var tolv och ivrigt gned mig mot Fredrik L och fram till konstfacksgrabbarna när jag var tjugoett. Sanna och jag brukade i sann kamikazeanda gå fram till killar på krogen och fråga rakt ut om de hade en varm pulserande. Det var det nästan aldrig någon som hade. I alla fall inte som de ville sticka in i oss. Eller om någon kom fram och frågade om vi hade eld, så svarade vi nej, men däremot en glödande klitta. Jag antar att vi ville testa hur det kändes att vara lika frimodiga och kaxiga som grabbarna. Vi hade fruktansvärt kul åt oss själva, skrattade rått, älskade oss och hatade alla tysta, mystiska tjejer som grabbarna tenderade att flockas kring. Men. Inte undra på att det aldrig funkade."
 
"De andra två försvarsadvokaterna, som jag träffade var för sig vid olika tillfällen, pratade också om hur ful hon var och att hon som sagt hade ett rykte om sig att vara hora och ett sånt rykte uppstår ju inte bara ur ingenting...
'Hon var ju ingen Greta Garbo direkt', sa en av dem.
Aldrig, aldrig glömmer jag deras tjusiga kostymer, rymliga advokatkontor eller aktningsvärda ålder. För alltid inristat i mitt minne. En nyckel för att förstå vad begreppet hora egentligen handlar om: makt över vår sexualitet. I rättegången åberopade de framgångsrikt såväl hennes rykte som hennes 'fulhet' som ett led i sitt försvar av killarna. Ingen domare avbröt, inget advokatsamfund kom med någon som helst tillrättavisning efteråt. (Jag vet, för jag ringde upp advokatsamfundet och frågade om det verkligen var så att advokater fick säga såna här saker i rättegångar, vilket de fick, svarade ordförande Anne Ramberg.)"
 
"Och jag tänker att så länge vi har ett rättssystem om sanktionerar den här typen av unken kvinnosyn, så länge kommer vi också att ha småkillar som kallar sina jämnåriga klasskamrater för horor. Så länge kommer också Isadora och alla vi andra kåta kvinnor att mötas av mjuka makaroner och rabarbersvaj varje gång vi får lust att vara de som tar initiativet."
 
"Det fanns uppenbarligen skillnader mellan mig och Johan och jag tänker mycket på vad det beror på. Jag vet ju att Johan älskar Sigge över allt annat, men det är som att han får älska mer skuldfritt än jag. Som att moderskapet är så förbannat nedtyngt av plikt och försakelse av alla egna behov att det ständigt krockar med minsta lilla frihetsivran. Det gör mig svartsjuk, jag vill också älska lika skuldfritt precis som männen. 
Jo, jag vill både ha kakan och äta den. Jag vill både kunna jobba, festa, resa, vara ensam då och då och vara mamma till en älskad unge. Den självuppoffrande modern finns visserligen fortfarande och lever inom många av oss som en motstridig och hatad idealbild. Men hon lever i stark konkurrens med en massa andra ideal. Tack och lov. Hon får till och med kämpa ibland för att överleva där inom oss. För sakta men säkert har kvinnorörelsen gjort det möjligt för min generation kvinnor att faktiskt vilja något mer än att bara vara mamma. En del av oss vill inte ens bli mammor."
 
"'Alltså jag tror ju att de här så kallade mörkertalen som man hela tiden pratar om, att det egentligen är tvärtom när det gäller våldtäkter. Att de flesta så kallade våldtäkter inte är några våldtäkter. För gränsen kan vara hårfin mellan ett vanligt samlag och våldtäkt kan faktiskt vara hårfin', sa en man (för övrigt belönad med stora journalistpriset.)
'Jag blir faktiskt provocerad av att du verkar tycka att alla män är våldtäktsmän!' sa en annan. Diskussionen var i full gång, stämningen hätsk och jag var rökt. Den fortsatte långt in på kvällen och där, efter några glas vin, kom min bordsgranne (ytterligare en prisbelönad och erkänd dokumentärmakare) med ett annat bevingat uttalande: 'Alltså det här med våldtäkt är jävligt svårt egentligen, jag menar, vem har inte varit kåt ibland och tryckt på fastän tjejen inte velat?"

"Och det gör mig faktiskt lite bitterfittig. Att män kan bli pappor utan att behöva göra avkall på sina egoistiska känslor, medan kvinnor måste ge upp så mycket när de vandrar in i moderskapets trånga rum. Jag ser Sigges arga ögon framför mig, hans besvikelse när jag någon gång varit bortrest. Till och med våra barn verkar ha en medfödd känsla för vilka krav man kan ställa på en mamma och vilka man kan ställa på en pappa."
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0